Vetenskaplig text, part 6: Innehåll och utformning

Innehållsmässigt bör en vetenskaplig text synliggöra forskningens vetenskapliga förhållningssätt och hur forskarna har kommit fram till resultaten. Författaren/författarna bör vara tydlig med vilket perspektiv som anläggs i texten och förhålla sig kritiskt till såväl andras texter som till den egna analysen. Det är viktigt att läsaren kan förstå vad det är forskaren har gjort och hur hon eller han har gått tillväga. Hur har man nått de resultat man har kommit fram till, oavsett typ av forskning? Vilken grund finns för att komma fram till de antaganden man gör i texten? Vilka tolkningar och analyser har gjorts? Transparens är alltså viktig både när det gäller förhållningssätt och tillvägagångssätt. Givetvis finns det också texter som publiceras i vetenskapliga sammanhang som på ett eller annat sätt utmanar detta ideal, antingen högst medvetet eller omedvetet.

Inom många forskningsområden är det viktigt att uttrycka sig tydligt och precist och att utnyttja en vokabulär som är standard inom området.

Många artiklar i vetenskapliga tidskrifter, liksom konferensbidrag och i vissa fall bokkapitel, redovisar en empirisk studie (mer eller mindre experimentell) som man tolkar och sätter i förhållande till andra studier som har genomförts. Ett klassiskt sätt att strukturera en sådan text på inom naturvetenskap och viss samhällsvetenskap är utifrån IMRD-modellen:

  • Inledning (problemformulering, syfte, forskningsfrågor, tidigare forskning, teori)
  • Metod (metodbeskrivning och ev. etiska överväganden)
  • Resultat (redovisning av undersökningen i bearbetad form samt analys)
  • Diskussion (koppling av resultaten till tidigare forskning och teori, slutsatser, ev. förslag till vidare forskning)

Vad som får mycket utrymme i texten skiljer sig mellan olika forskningsområden – det kan vara metod, teori eller att diskutera analysen i förhållande till tidigare forskning. Ovanstående är också en modell som ofta följs i doktorsavhandlingar och i monografier som presenterar en större empirisk studie (möjligen med flera delstudier). Ett alternativ är att varje kapitel utgör ett fördjupat exempel på ett tema som sedan diskuteras i det avslutande kapitlet, men där mycket av analysen sker löpande i boken. Ett exempel är när tematiken i en författares verk analyseras genom att varje kapitel fokuserar på ett specifikt verk (bok, pjäs, m.m.).

Doktorsavhandlingar tar ibland formen av så kallade sammanläggningsavhandlingar. Det innebär att de består av ett antal artiklar som publicerats i vetenskapliga tidskrifter eller konferensskrifter. Artiklarna föregås av en ”kappa” där författaren ofta lite mer sammanhållet resonerar kring avhandlingens forskningsfrågor, metod och teori, gör en kort sammanfattning av artiklarna som sätter dem i relation till frågorna och till varandra, och drar så slutsatser utifrån alla de ingående artiklarnas resultat.

Givetvis finns det också många andra sätt att strukturera vetenskapliga texter. Vetenskapliga publikationer kan innehålla andra uttrycksformer än text, t.ex. video, bild och diagram. Försök själv att utifrån de exempel du stöter på inom ditt ämne och de diskussioner ni för under utbildningen förstå vad som är vanligt inom de forskningsområden som är mest relevanta för dig och att identifiera var gränserna går för vad som anses acceptabelt inom ämnet.

//Helena Francke, lektor på BHS

Vetenskaplig text, part 6: Innehåll och utformning

Innehållsmässigt bör en vetenskaplig text synliggöra forskningens vetenskapliga förhållningssätt och hur forskarna har kommit fram till resultaten. Författaren/författarna bör vara tydlig med vilket perspektiv som anläggs i texten och förhålla sig kritiskt till såväl andras texter som till den egna analysen. Det är viktigt att läsaren kan förstå vad det är forskaren har gjort och hur hon eller han har gått tillväga. Hur har man nått de resultat man har kommit fram till, oavsett typ av forskning? Vilken grund finns för att komma fram till de antaganden man gör i texten? Vilka tolkningar och analyser har gjorts? Transparens är alltså viktig både när det gäller förhållningssätt och tillvägagångssätt. Givetvis finns det också texter som publiceras i vetenskapliga sammanhang som på ett eller annat sätt utmanar detta ideal, antingen högst medvetet eller omedvetet.

Inom många forskningsområden är det viktigt att uttrycka sig tydligt och precist och att utnyttja en vokabulär som är standard inom området.

Många artiklar i vetenskapliga tidskrifter, liksom konferensbidrag och i vissa fall bokkapitel, redovisar en empirisk studie (mer eller mindre experimentell) som man tolkar och sätter i förhållande till andra studier som har genomförts. Ett klassiskt sätt att strukturera en sådan text på inom naturvetenskap och viss samhällsvetenskap är utifrån IMRD-modellen:

  • Inledning (problemformulering, syfte, forskningsfrågor, tidigare forskning, teori)
  • Metod (metodbeskrivning och ev. etiska överväganden)
  • Resultat (redovisning av undersökningen i bearbetad form samt analys)
  • Diskussion (koppling av resultaten till tidigare forskning och teori, slutsatser, ev. förslag till vidare forskning)

Vad som får mycket utrymme i texten skiljer sig mellan olika forskningsområden – det kan vara metod, teori eller att diskutera analysen i förhållande till tidigare forskning. Ovanstående är också en modell som ofta följs i doktorsavhandlingar och i monografier som presenterar en större empirisk studie (möjligen med flera delstudier). Ett alternativ är att varje kapitel utgör ett fördjupat exempel på ett tema som sedan diskuteras i det avslutande kapitlet, men där mycket av analysen sker löpande i boken. Ett exempel är när tematiken i en författares verk analyseras genom att varje kapitel fokuserar på ett specifikt verk (bok, pjäs, m.m.).

Doktorsavhandlingar tar ibland formen av så kallade sammanläggningsavhandlingar. Det innebär att de består av ett antal artiklar som publicerats i vetenskapliga tidskrifter eller konferensskrifter. Artiklarna föregås av en ”kappa” där författaren ofta lite mer sammanhållet resonerar kring avhandlingens forskningsfrågor, metod och teori, gör en kort sammanfattning av artiklarna som sätter dem i relation till frågorna och till varandra, och drar så slutsatser utifrån alla de ingående artiklarnas resultat.

Givetvis finns det också många andra sätt att strukturera vetenskapliga texter. Vetenskapliga publikationer kan innehålla andra uttrycksformer än text, t.ex. video, bild och diagram. Försök själv att utifrån de exempel du stöter på inom ditt ämne och de diskussioner ni för under utbildningen förstå vad som är vanligt inom de forskningsområden som är mest relevanta för dig och att identifiera var gränserna går för vad som anses acceptabelt inom ämnet.

//Helena Francke, lektor på BHS